Men nu var jag tvungen att stanna längre på jobbet och ingen barnvakt fanns att tillgå. Eftersom matlagning ännu ej är aktuellt hade jag gjort en matlåda. Köttbullar, bitar av ost och några gurkstänger som han kunde ta fram och äta innan jag kom.
När jag väl kom hem såg jag att han var trött och gränsen nära. Nu var det inte kul längre.
Jag såg också att istället för att bara plocka i sig maten från lådan jag gjort, hade han dukat fint till sig själv med tallrik och bestick på en bricka vid soffan. Jag golvades totalt av denna gulliga omsorg om sig själv. Att tänka hur han satt där och åt med katterna och tv'n som sällskap slog rakt in i mitt hjärta. Som en föraning om den man han en dag växer till att bli.
