Ostressad

På Hemköp i kön till kassan idag lämnade jag min plats för en kort stund. Korgen stod kvar på golvet för att markera min placering medan jag tog tre steg snett bakåt för att kolla efter en sak på godishyllan.
När jag vänder åter ett par sekunder senare har tanten som stod bakom mig i kön snabbt som bara den smitit förbi och är nu framför mig i kön. Jag blir helt paff men inser i samma stund att det inte gör mig ett dugg.

Jag är helt ostressad och blir inte irriterad ens när hon sen tjafsar med den stackars trötta kassörskan om priset på Bregott.

Pappas hand

Jag håller din hand i min. Den är varm och mjuk.
Du håller hårt och somnar medan jag sitter vid din säng.
Dina andetag är nästan omärkliga.

När jag reser mig och smyger loss min hand ligger din kvar.
Omsluter ett hålrum.

Ett tomrum jag helst inte vill tänka för mycket på.

Jag såg dig

Jag såg den lilla tanten med sin shoppingväska på hjul inne på Malmborgs. Först när hon skrek - håll käften, till den andra lilla tanten med rollator som upplåtit sin stol i kön till delikatessdisken åt henne. Sen när hon knuffade undan den äldre mannen vid mejerikylen.

Jag såg henne också senare precis framför mig i kön till kassan. Hon plockade upp sina varor ur shoppingväskan och la dem på bandet. Inte riktigt alla förstås. Jag såg leverpastejen som låg kvar och julskinkan och de två plastkorvarna med risgrynsgröt bredvid flaskan med rom.

Jag såg dig men jag sa inget.

God Jul lilla arga tant.

Med en smak av Britt

En av fördelarna med att vara hemma med en liten sjukling är att jag har tid att laga mat. Då menar jag laga på riktigt, inte värma fiskpinnar eller koka pasta. Sonen har ingen aptit just nu men själva lagandet känns hemtrevligt.

Så jag cyklade till Malmborgs och köpte färs av oxe och skinka. Hemma i köket gjorde jag sen köttbullar som jag minns dem.
Britts recept. Jag brukade sitta uppflugen på bänken i köket på Rorsmansgatan när mamma rörde ihop skorpmjöl, ägg, grädde, riven lök och kryddor. Sen i med köttet som hon knådade till en smet med handen. Britts köttbullar var alltid generöst stora och lite löst pyramidformade.

Mina köttbullar blev faktiskt exakt så. Stora, lite oformliga och med en mild och trösterik smak av Britt. Sonen överraskade genom att äta tre stycken. Mer än han ätit på en vecka.

Till fru Å

När jag var barn åkte vi ibland från Limhamn till Kronprinsen. Jag älskade att åka dit med min mamma. Det kändes på nåt sätt så modernt och världsvant. Kronprinsen då var lyxig shopping under tak.

Stans bästa leksaksaffär Käpphästen fanns där. Hade vi tid gick vi sen tvärsöver till det legendariskt murriga caféet med alkover där jag älskade att sitta och studera fiskarnas liv i de stora akvarierna. 

Förutom Epa där man kunde köpa allt, det allsmäktiga läkarhuset och den magiska fontänen full av småmynt, förgylldes det hela av en en rökig doft av syndig vuxenvärld. Här fanns en krog med glittriga shower samt lyxrestaurangen med skybar som kronan på hela härligheten.

När jag nu går där för att handla hushållspapper och glass samt en tur till apoteket, anar jag den forna magin. Den finns faktiskt kvar. Dold under köttfärgade och aprikosa inredningsdetaljer från 90-talet. Jag känner att det fortfarande finns hopp.

Med kärlek och omsorg kan denna bedagade diva återfå sin forna glans. Dessutom är det helt obegripligt för mig, att Malmö med sina stolta höghus, Hilton, Turning Torso och Kronprinsen som reser sig ur det plattaste platta, inte har en endaste riktig skybar.