Hospitalet

Idag körde jag över bron till det stora hospitalet på andra sidan.
Det ligger likt ett gigantiskt rymdskepp som landat intill motorvägen. Enorma mängder betong som formats i en futuristisk vision om evigt liv. Alla kroppar kan repareras i denna maskin. Och insidan läker ditt sinne med färgernas medicin och rundade hörn i varje öppning.

På 17:e våningen i denna jättemyrstack hittade jag dig. Du satt där i rullstolen, lite blek och nött men med all din integritet i behåll.
Och åh, som jag älskade dig när du menande blinkade till mig bakom överläkarens rygg! Din blick sa allt - en idiot.