En have så skøn

Jeg ved hvor der findes en have så skøn,
hvor søen er blå og hvor skoven er grøn,
hvor fuglerne bygger i løvhækkens ly
og flyver hver morgen med sang over sky.

Till L

Jag minns när du låg med huvudet vilande på min mage.
Du sa att den var mjuk som kuddarna av tjockt siden i din mormors finrumssoffa. Kuddarna som du inte fick röra.
Jag ville ge dig tröst. Och jag ville låta dig vila på förbjuden kudde.

Under tre decennier har våra liv flätats samman. Vi har nog gjort varandra mer illa än gott även om vi bara ville allt.
Förväntningar som förstör. Förväntningar som förgör.

Jag vet att du har fått tröst nu.
Och vilar på den mjukaste kudde av siden.

Ragnartiden

Det är helt enkelt bara så jäkla tråkigt o trist utan dig.
Får ett tomt eko till svar när jag försöker återuppta vårt samtal.
Känner mig urblåst inuti.

Du fyllde mitt liv med kärlek och förtroende, med mening och mod.
Vad gör jag nu. Saknar dig.

Saknar Ragnartiden.