Till L

Jag minns när du låg med huvudet vilande på min mage.
Du sa att den var mjuk som kuddarna av tjockt siden i din mormors finrumssoffa. Kuddarna som du inte fick röra.
Jag ville ge dig tröst. Och jag ville låta dig vila på förbjuden kudde.

Under tre decennier har våra liv flätats samman. Vi har nog gjort varandra mer illa än gott även om vi bara ville allt.
Förväntningar som förstör. Förväntningar som förgör.

Jag vet att du har fått tröst nu.
Och vilar på den mjukaste kudde av siden.