En have så skøn

Jeg ved hvor der findes en have så skøn,
hvor søen er blå og hvor skoven er grøn,
hvor fuglerne bygger i løvhækkens ly
og flyver hver morgen med sang over sky.

Till L

Jag minns när du låg med huvudet vilande på min mage.
Du sa att den var mjuk som kuddarna av tjockt siden i din mormors finrumssoffa. Kuddarna som du inte fick röra.
Jag ville ge dig tröst. Och jag ville låta dig vila på förbjuden kudde.

Under tre decennier har våra liv flätats samman. Vi har nog gjort varandra mer illa än gott även om vi bara ville allt.
Förväntningar som förstör. Förväntningar som förgör.

Jag vet att du har fått tröst nu.
Och vilar på den mjukaste kudde av siden.

Ragnartiden

Det är helt enkelt bara så jäkla tråkigt o trist utan dig.
Får ett tomt eko till svar när jag försöker återuppta vårt samtal.
Känner mig urblåst inuti.

Du fyllde mitt liv med kärlek och förtroende, med mening och mod.
Vad gör jag nu. Saknar dig.

Saknar Ragnartiden.

Din klocka

Du gav mig din gamla klocka ett par veckor innan du dog. Den hade stannat och du bad mig köpa en ny. Jag hann aldrig och nu är det försent.

Din klocka ligger nu under min kudde och påminner mig om allt som inte hinns med.

Min egen klocka har också stannat. Den behöver ett nytt batteri och ligger på bordet i hallen och väntar.

Skogsliv i Walden

På radion medans jag bakade GI-knäcke och stekte kyckling till sonen - om Henry David Thoreau. Skogsliv vid Walden. Lite flåshurtigt och inte riktigt så att det fångade mig men ändå. Tänkte på boken jag fick av min pappa. Han gav mig flera. Han gav mig dem när jag var ung.
Olycklig och förvirrad hörde till. Just då förstod jag inte vad han menade mer än att jag läste och på nåt sätt kände mig tröstad.

Nu köper jag böcker till min guddotter. Hoppas du gillar Glaskupan älskade lilla sångfågel.

Omklädning för hennor

Sömnlös tidigt i morse och tänkte på att sonen och jag kanske skulle gå och simma tillsammans. Jag insåg att han nu blivit så stor att han inte kan följa med mig in i damernas omklädningsrum längre.

Tanken på att han själv skulle gå in i en avdelning med män istället för att vara med mig framstod som helt absurd. Jag vill ju göra det tillsammans. Basta och småprata, torka håret och andas den fuktiga, klorerade luften.

Jag förstod att när sonen nu är på väg in i vuxenvärlden så träder han också in i mansvärlden. Jag kan inte som med en dotter välkomna barnet in i min värld utan förväntas istället vinka farväl. För första gången kunde jag fatta vitsen med hen. Jag vill ha ett gemensamt omklädningsrum. Ett omklädningsrum för hennor

Tuktad

Gräsklipparen jag fick i födelsedagspresent kompletterades med ett impulsköp av orange grästrimmer. Sonen älskar att klippa gräset och går runt, runt i osynliga banor.

Själv upptäckte jag till min  förvåning hur beroendeframkallande
trädgårdsmaskiner kan vara. Det har varit full aktivitet i sommarhusets vildvuxna trädgård. Sonen och jag trimmar och klipper oss utmattade. Till och med den smala remsan gräs på utsidan av syrenbuskarna, ut mot vägen, fick sig en ordentlig rakning.

Och kanske drar jag långsökta slutsatser nu men visst var det ovanligt många grannar som hälsade glatt när de gick förbi. Som om att jag genom det idoga och frenetiska trädgårdsarbetet visar mig normal.
Jag har rättat in mig i ledet.

Men på baksidan av huset, där ingen ser, låter jag gräset växa högt och vilt och precis som det vill. Där ska jag vila i sommar.