Fånigt

Mina medmänniskors beteenden är en ständig källa till förundran. Ett outgrundligt mysterium som aldrig tar slut och inte heller nånsin blir tråkigt. Jag märker att jag förhåller mig mer distanserat allt eftersom åren går. Det som förr gjorde mig upprörd är numera som ett intressant fenomen som jag studerar i mikroskop. Skönt och samtidigt med ett vagt obehag - hur har jag blivit såhär krass? Eller har jag kanske alltid varit kylig och beräknande? Mysig på ytan men en egoistisk överlevnadsmaskin på insidan. Och så ändå samtidigt helt tvärtemot. Existensens mysterium tar ett hårdare grepp i takt med att dödsångesten tilltar. Sorg i förskott när jag tänker på att dö ifrån min son. Livet är fånigt kort.

Iakttagelse III

Idag på väg över torget på jakt efter lunch såg jag den unga mamman med väninna i sällskap och sonen, ungefär två år, i sittvagn. Sonen skrek och grät totalt förtvivlad. Mamman ignorerade honom totalt medan hon talade med väninnan, rökte och drack cocacola. Vid två tillfällen stannade hon, inte för att trösta eller ta reda på orsaken till förtvivlan, utan istället för att skrika - håll tyst. Jag råkade av en slump gå åt samma håll och kunde följa händelseförloppet en stund. Den totala självupptagenheten och bristen på empati för barnets förtvivlan var så oerhört rå och chockerande och samtidigt vardaglig. Ingen verkade notera. Inte heller reagera. Jag reagerade med att bli gråtfärdig. Inte till stor hjälp för någon. Skulle jag ha sagt något till mamman och isåfall vad? Jag vet inte. Det skulle kanske ändå bara lindra mitt eget sinne. Jag kramade min egen son extra ömt när jag hämtade från fritis idag.

Kulturen

Sonens rapporter från skolan är vanligtvis mycket korthuggna. Det är frågan om enstaviga och pliktskyldiga svar på direkta frågor från mig. Inga broderier. Idag hade han varit på skolutflykt till Kulturen i Lund. Nu var läget helt annat. Så fort han såg mig bubblade berättelser om allt han sett. Miljöerna och upplevelsen hade gjort stort intryck.
Kultur är bra. Befria skolan.

Inga ord

Förlust

I helgen var jag på resa i mitt förra liv. Vardagen som jag lämnat. Vi besökte ön som är ursprunget för min sons rötter på fädernet. Hela klanen var där. Jag fick också vara med. Jag tittade på tomten som jag en gång köpte för arvet efter min mamma, men nu sålt. Den är enastående och unik. Jag fick ett litet, litet hugg av sorg över att jag inte är den som kunde bygga det fantastiska huset där. Istället har jag nu en rolig och mysig röd låda i ett fritidshusområde. Minigolfbanan med kiosk ligger strax intill och epatraktorerna fräser förbi på natten. Just nu är jag här men jag vet inte om detta är mitt.

Påskturné

Påsk är min favorithelg. Ingen sällskapshets som Midsommar och inte lika mycket familjetrauma som Jul. Denna Påsk har jag dock inte kunnat styra själv och därför har den blivit mer som en kombination av just Jul och Midsommar. Nu vilar jag i stormens öga. Jag har haft en fantastisk solig och blåsig dag på stranden, sen mys framför öppna spisen. Imorgon åker jag åter till stan och vardag.

Iakttagelse II

Igår när jag var på Ikea skulle jag bland annat köpa vädringshängare. Något som dock inte längre fanns i deras sortiment. OK, tänkte jag, det finns väl i en järnhandel. När jag sen tänkte järnhandel kunde jag genast se tre välsorterade sådana framför mig - i Göteborg. I mitt inre har jag sen gått upp och ner för samtliga affärsgator i Malmö utan att kunna hitta en enda järnhandel. Jag minns att det fanns en i Limhamn förut. Och Claes i sjön finns ju på Triangeln men den räknas inte.
Det gjorde mig riktigt sorgsen att inse att det inte finns en enda riktig järnhandel i staden där jag bor. Snart åker jag en tur till Göteborg. Då ska jag gå till den fina affären på Korsgatan eller den på Södra vägen. Mmm, underbart!

Mycket mys

Sonens skola samlar in aluminium från utbrända värmeljus. Vi har myst mycket under vintern och samlat alla ljuskoppar i en påse i städskåpet. En hel lördagförmiddag ägnade jag åt att rensa aluminiumet från järnpluppar och stearin. Idag lämnade vi in vårt samlade mysavfall. Av klassens tretusen ljus har vi bidragit med tusen. Mycket mysigt.

Skattjakt

En lyckosam skattjakt är genomförd. Utan karta dock då det vi letade efter var just en karta. En mycket viktig karta över samtliga busslinjer i stan. Ingen annan av våra kartor kan ersätta denna och paniken var nära när den försvunnit. Till slut hittade jag den i lådan med delar till modelljärnvägen. Nu är allt bra igen. Sonen ritar linjenät och jag ligger på spikmatta under värmefilten.

Birdsong

Tell me all that you know. I'll show you snow and rain.

Katt i hatt

Nej jag har ingen katt i min hatt. Men katt i korgstol är fin. Idag är jag frisk och åter i vardagen. Helt knäppt och fullkomligt normalt. Mjau!

Mus i damsugaren

Vi åkte till landet idag och syster var med. Solen strålade och aprilsöndagen blev som varm maj. Vi åt lunch på terassen. Köttbullar, paté, ost och bröd. Sen rensade vi en liten del av en rabatt. Inne i huset städade jag bort lite gammal spindelväv och damm. När det var dags för golven upptäckte jag att en mus hade gnagat hål på damsugaren. Små, små märken av vassa tänder som gnagat ordentligt i plasten. Och jag vet varför. I höstas damsugade jag upp lite utspilda solrosfrön som vi matat fåglarna med. Nu hade den hungriga musen försökt komma åt dessa läckerbitar genom att gnaga sig in. Damsugaren höll. Undrar hur det gått för musen?

Kaffe

Dricker kaffe i sängen medan sonen snusar intill min arm. Utanför en strålande söndag. Strax åker vi till landet. Livet är verkligen fantastiskt. Mitt liv är det i varjefall. Jag vill inte att den känslan ska drunkna i oro och trivialitet. Det gör den allt för ofta.

Spade

Har införskaffat en spade samt gullvivor och förgätmigej. I morgon åker vi till landet för att inspektera vinterns förödelse. Jag planerar även en liten insats i trägården. Jag är novis och det hela känns som ett oöverskådligt projekt. Det är så mycket jag vill göra. Jag börjar med att plantera lite blommor. Då blir det fint.

Kaffe i soffan

Solig lördag inleds med svart kaffe under värmefilt i soffan. Ligger skavfötters med sonen. Han ser Bolibompa. Jag bloggar, läser tidning och funderar. Han är vacker och här. Jag är trött.

Stor nu

Sonen är pigg nu fastän jag fortfarande är sjuk. Han är stor också vilket innebär att han gick själv till och från skolan igår. Jag spejade oroligt genom fönstret för att se så att han klarade korsningen över stora gatan. Såklart gick det bra.

Iakttagelse

Idag har min uppmärksamhet riktats mot en plastpåse som fastnat på hustaket tvärs över gatan. På något sätt irriterar den mig och jag har fantiserat om att ta loss den på olika sätt. Antingen genom att smita in i trappen, sen upp på vinden och ut på taket. Eller genom att lura in mig hos personen som har balkongen precis under stället där påsen sitter fast. Sen får jag väl låtsas vara balkonginspektör eller nåt. Funderar på stegar och bord som man kan stapla på varandra för att nå upp.
I morgon har plastpåsen nog blåst vidare.

Nu ännu bättre

Soffan börjar kännas tråkig i takt med att huvudvärken och snuvan avtar. Jag ser ett dammigt och yrvaket Malmö genom fönsterna.
Grå vinterdimma är utbytt mot agressiv vår. Jag planerar för sommaren.
I morgon blir det inköp av växter till landet och inredning till stan.

Sjuk i storm

Hur långdragen kan en vanlig förkylning vara? Jag börjar undra efter snart en vecka under filten i soffan. Min hjärna producerar en massa idéer och impulser till saker att göra men kroppen vill inte hänga med och verkställa. Tidsperspektivet förändras. En vecka känns som en evighet.

Vinden tilltar och storm är på ingång. Skånsk storm.