He's gone

Sonen har på något sätt blivit min lunga. Han ger mig syre och kraft. Och ändå är han ju inte alls en del av mig utan i högsta grad helt sig själv. Det är bara jag som glömmer det ibland.

Men nu är han inte här. Jag andas ändå. Och luften är frisk och klar.

Studie i grått

Dimman har svept in över oss idag. Utanför mina fönster är allt grått och helt stilla. Jag minns denna dimma från när jag var barn. Ett grått lugn som rullar in från sundet.

Jag älskar skånsk vinter. En orgie i grått. Horisonten utplånad och alla orienteringspunkter med den.

Det dröjde länge innan jag förstod vad det var jag saknade. Mistlurens rop hörs inte längre. Som liten var det ljudet min tröst. Det fanns med mig när jag låg i min säng och skulle sova. Nu är det tomt.

Madeleine Albright

"Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra"

Mammas pojke

Sonen har en förfärlig hosta. Den plågar och skakar om hela hans lilla kropp. För fastän han är lång och ganska stor så är han just nu liten. Liten och sjuk.

Samtidigt är hans reflektion så vuxen att den gör mig stum.
"Mamma, varför blir man deprimerad när man är sjuk?"
Jag blir lycklig. Lugn vetskap om att han är klok och kan förstå sina egna känslor i ett större sammanhang.

Mammas pojke.

Löv

I morse när jag cyklade till jobbet såg jag alla dessa flitiga män med sina lövblåsare. Löven blåser omkring helt av sig själv. Lövblåsarna går runt på trottoarerna och hjälper till. 

Jag såg hur löv blåstes iväg mer eller mindre genomtänkt, antingen i en samlad hög, eller bara bort. Framför restaurangen på Fersens väg hade alla löv samlats ihop mycket noggrant och metodiskt. Hela den breda trottoaren var fullständigt lövbefriad.

När jag cyklade hem igen på eftermiddagen var allt åter täckt av löv.

Då

Vi skrattade rått, både sonen och jag när vi körde förbi den övergivna telefonkiosken vid vägen där man svänger av från Hammar, upp mot Ingelstorp. Jag började förklara för sonen att innan så fanns inte mobiltelefoner. Då fanns istället telefonkiosker.

Om du var på stan och ville ringa hem för att säga att du var sen, 

gällde det att leta reda på en telefonkiosk att ringa ifrån. Och på lokal kunde man få låna den mynttelefon som brukade finnas i bortre delen av baren. Jag minns inte riktigt men antar att man alltid hade med sig massor av mynt då.

Jag minns däremot att man behövde stoppa mynt, i form av pence, i gasmätaren i huset i London. 50 p om man ville ha fjutt i the gasfire eller ta ett bad. Det hände att jag fick erbjudande om att ärva ett bad. "Det är ganska rent och fortfarande varmt" Jag avböjde alltid vänligt men bestämt.

Störd

Under bilresan till Helsingör diskuterar jag störningar med
min syster. Jag är störd och jag vill vara det. Jag gillar det.
Mina störningar är fridlysta och kulturminnesmärkta.

Kontrollbehov, asocial eremit och styrd av olika system för att navigera i vardagen. Jag vägrar analys och KBT. Tvärtom är
detta ett område jag vill vårda, utveckla och finslipa. Växa ut
över normen.

Och varför är ingen excentrisk nuförtiden, har alla istället fått
en diagnos?

Sitta

Under mötet i förrgår upptäckte jag de märkliga slitvecken på jeansen. 

Det är på utsidan av knät som byxorna slitits i veck efter att vara böjda i 90 graders vinkel alldeles för ofta. Mötesveck. För mycket sitta i möte. 

Jag vill inte sitta. Jag vill dansa och flyga.

Tröst

I drömmen blandar jag ihop er båda. Min pappa blir min son
som jag ska bära. Blicken är vass av tysta rop. 

Jag vaknar och är mamma till hela världen. Tröstar med honung och mjölk.

Väderutsikter

Tårarna smattrar mot fönstret. I dag gråter jag med hela himlen.

I morgon kör jag nån annanstans

Jag älskar att köra bil. I dag över bron, genom Dronningens By och sen på slingrande, overkligt vackra Strandvejen. Jag kör till den gamle Islänningen som har lagt sig ner för att invänta döden.
Jag kör för fort, i trygg vetskap om att jag kan köra vart jag vill och aldrig vända hem igen. Roar mig med att hetsa suvar och köra om taxibilar i innerfil.

Smärtan av din blick rakt in i min bränner hål. I morgon kör jag nån annanstans.

Till R

Idag ännu en vardag med organisationsstruktur, analysmodeller
och styrsystem. Och så mitt i det bryter verkligheten igenom. 

Underbara R i stolen på mitt rum. Ett fruktansvärt samtal om liv, död och bländande kärlek. Så otroligt mycket styrka och värme i dig.
Du är min idol R. Jag slås till marken av din storhet. Jag gråter med dig. Livet är inte rättvist.