Under bilresan till Helsingör diskuterar jag störningar med
min syster. Jag är störd och jag vill vara det. Jag gillar det.
Mina störningar är fridlysta och kulturminnesmärkta.
Kontrollbehov, asocial eremit och styrd av olika system för att navigera i vardagen. Jag vägrar analys och KBT. Tvärtom är
detta ett område jag vill vårda, utveckla och finslipa. Växa ut
över normen.
Och varför är ingen excentrisk nuförtiden, har alla istället fått
en diagnos?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar