Sekunder

Jag insåg nyss att det passerat flera sekunder utan att jag tänkt på sonen som är hos sin pappa. Som om han inte fanns. Men han finns ju även om jag inte tänker på honom. Märkligt att han existerar helt oberoende av mig.

Måsen

På taket mittemot sitter måsarna tysta. Under flera månader har dessa terrorister varit aktiva. De har väckt mig i gryningen på heliga sovmornar och skrämt in katterna under soffan genom störtdyk mot balkongen. Men nu sitter de trötta och slokande i regnet på grannens tak. Jag vet varför. Jag såg ungen ligga död på marken nedanför.
Ingen unge - inget liv.

Bara gå omkring

Sonen är hos sin pappa i Göteborg och jag är hemma själv. Då kan jag göra saker som jag inte brukar. Jag kan till exempel gå till affären utan att halvspringa. Istället kan jag strosa slött och planlöst genom kvarteren på vägen dit. Bara gå omkring. En frihetslucka. Jag går långsamt inne på Malmborgs och tittar på all mat. Sen går jag hem och jag är redan mätt.

Pipis

Pipis har förändrat mitt liv. Tidigare har jag alltid ansett mig vara en kattälskare. Men egentligen har det bara passat min bild av mig själv att ha katt. Och till slut passade det inte alls med en massa katthår i soffan. Sen kom Pipis. Pipis är en mycket speciell katt. Han är vackert randig i grå nyanser och med resning som en sfinx. Pips är som ingen annan katt och gör saker du aldrig skulle vänta dig. En helt ny dimension. Numera är vi två människor och två katter under samma tak och därmed en hel familj.

Nej

Jag tackade nej till den roliga festen hos galleristen i Göteborg. Jag har också bestämt mig för att skippa midsommarfirandet. Det känns underbart. Jag ligger inte längre och gråter i fosterställning i sonens säng. Nu kan jag andas igen. Ja.

Uppsats åk 3

"4/10 år 2010

Klockan 14 åkte vi till en by som heter Löderups strandbad. Den ligger på Österlen. Mamma och pappa bråka mycket. Klockan 18 åkte vi till en restaurang i Löderup. Sen klockan 19 åkte vi hem och tände brasan. Lördag var en helt vanlig dag"

Nyfiken

Föreläsningen i Stockholm väckte något i mig. A's glädje och fascination för sitt ämne - dokumenthantering och arkivering är total. Ögonen blir blanka när han förklarar att i arkivdepån sparas allt för evigt. 

Och hans ord går rakt in i mig. När bästa väninnan och jag var väldigt unga såg vi filmen Nyfiken Gul. Det som gjorde störst intryck på oss var märkligt nog Lena Nymans arkiverande. Efter det var vi besatta av att arkivera. Vi köpte arkivlådor och samlade och sorterade allt möjligt ner i dem. Jag har fortfarande kvar en uppe på vinden. Önskan om att systematisera tillvaron är en stark drift. Jag ser den överallt i kartor, tabeller och system. Men också bilder, text och musik som ett sätt att bringa ordning i kaoset. Ett rutnät över livet för att få det att ligga stilla.

Godmorgon stjärnljus. Vår jord säger hej!

Jag är min egen get

Gräset är ett bekymmer för mig. Jag vill gärna att mitt sommarhus skall vara omgivet av en trivsamt vildvuxen naturtomt. Men samtidigt är jag rädd att det ska se vanvårdat ut. Jag vet inte var gränsen går och inte heller hur man gör. Mina grannar kör hårt med sina maskiner. När jag gick förbi trevliga tanten i huset en bit bort såg jag hur hon gick och ryckte av de långa grässtråna för hand. Det såg lite ineffektivt ut men mycket mer sympatiskt än en maskin som bara skalar av jämnt. Jag provade hennes metod när jag kom hem till mig. Jag går numera framåtlutad med trägårdshandskar på och rycker av de långa grässtråna. Som ett djur som betar. Jag är min egen get.

Ledigt gräs

Nu är jag ledig. Sonen, systern och jag har åkt till sommarhuset. Här växer det så det knakar. Gräset finns plötsligt överallt. Igår var vi på stranden hela dagen medan gräset fortsatte att växa. Idag åker vi till stranden igen. Jag är ledig och vilar bäst där i solen med havet. Gräset fortsätter att växa. Jag intalar mig att det är vackert med gräs. Istället för tuktad gräsmatta vill jag bo på en ledig äng.

Ett annat hus

Under samma animerade era i mitt liv bodde jag även i ett annat kollektiv i ett annat hus. Detta hus var betydligt risigare men hade samtidigt en bedagad skönhet. Rummen var stora med magnifik takhöjd och trägolven skalade fria. Jag kom in i huset sist när alla rum egentligen var upptagna. Det fanns dock ett litet vindsutrymme kvar högst upp. Dit upp, på vinden i huset högst uppe på en av Londons kullar, flyttade jag. Rummet var egentligen inget rum. Det bestod av en brant trappa och sidan om den en slags avsats under snedtaket. Väl uppe fanns ungefär en kvadratmeter golvyta att stå på. Där hade jag en hylla av gamla fruktlådor, ett elelement, en liten svartvit tv och min symaskin. Min säng bestod av en madrass på avsatsen under snedtaket. Där sov jag gott med ett litet takfönster ovanför. Vid första regnvädret upptäckte jag att det droppade in och efter det sov jag med en hink intill huvudkudden vid nederbörd. Det fanns ett fönster till som bara var ett hål rakt ut genom väggen. Jag tejpade en genomskinlig plastficka för. Hyran var 5 pund i veckan. Jag var nöjd.

Vintern som kom blev mycket kall. Vår toalett frös till is och sprack. Mina kamrater huttrade i sina vackra iskalla rum. Uppe i min lilla koja värmde elelementet upp de tre kubikmeterna luft i ett nafs. Jag hade bastuvarmt och låg och läste iklädd endast ett tunt linne. Utanför låg snön vit över Londons tak. Staden var tyst och jag svävade ovanför. Jag saknar min vind ibland.

NW 1

För ungefär hundra år sen, under en livligare period i mitt liv, bodde jag i London i ett slags kollektiv. Huset vi delade var med engelska mått i ganska hyfsat skick. Vår hushållsgemenskap gick bland annat ut på att vi delade kostnaderna för mat. Middagarna turades vi om att laga enligt schema. Köttbullar med sås och kokt potatis, pasta carbonara, indiskt eller nudlar med räkor och ostronsås beroende på vem som stod vid spisen. Basvarorna handlade vi var och en och skrev sen upp vad det kostat på en lista som vid månadens slut splittades lika. Det gick ganska många månader innan K, som väl egentligen kom från Hong Kong, spottade ur sig irritationen han burit på ett tag.
- Ost! Hur kunde jag sätta upp detta särintresse till livsmedel på den gemensamma listan för inköp av basvaror? Jag minns min förvåning över hans utfall. Ost är väl en självklarhet i en balanserad kost, eller? Ett ögonblick av insikt om min skandinaviska inskränkthet.