Jag tackade nej till den roliga festen hos galleristen i Göteborg. Jag har också bestämt mig för att skippa midsommarfirandet. Det känns underbart. Jag ligger inte längre och gråter i fosterställning i sonens säng. Nu kan jag andas igen. Ja.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar