För ungefär hundra år sen, under en livligare period i mitt liv, bodde jag i London i ett slags kollektiv. Huset vi delade var med engelska mått i ganska hyfsat skick. Vår hushållsgemenskap gick bland annat ut på att vi delade kostnaderna för mat. Middagarna turades vi om att laga enligt schema. Köttbullar med sås och kokt potatis, pasta carbonara, indiskt eller nudlar med räkor och ostronsås beroende på vem som stod vid spisen. Basvarorna handlade vi var och en och skrev sen upp vad det kostat på en lista som vid månadens slut splittades lika. Det gick ganska många månader innan K, som väl egentligen kom från Hong Kong, spottade ur sig irritationen han burit på ett tag.
- Ost! Hur kunde jag sätta upp detta särintresse till livsmedel på den gemensamma listan för inköp av basvaror? Jag minns min förvåning över hans utfall. Ost är väl en självklarhet i en balanserad kost, eller? Ett ögonblick av insikt om min skandinaviska inskränkthet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar