Tuktad

Gräsklipparen jag fick i födelsedagspresent kompletterades med ett impulsköp av orange grästrimmer. Sonen älskar att klippa gräset och går runt, runt i osynliga banor.

Själv upptäckte jag till min  förvåning hur beroendeframkallande
trädgårdsmaskiner kan vara. Det har varit full aktivitet i sommarhusets vildvuxna trädgård. Sonen och jag trimmar och klipper oss utmattade. Till och med den smala remsan gräs på utsidan av syrenbuskarna, ut mot vägen, fick sig en ordentlig rakning.

Och kanske drar jag långsökta slutsatser nu men visst var det ovanligt många grannar som hälsade glatt när de gick förbi. Som om att jag genom det idoga och frenetiska trädgårdsarbetet visar mig normal.
Jag har rättat in mig i ledet.

Men på baksidan av huset, där ingen ser, låter jag gräset växa högt och vilt och precis som det vill. Där ska jag vila i sommar.

Malmö

Möte med Köpenhamn
Alla vill dit
Limhamn finns bredvid
Många gillar staden
Öde är det inte

Hospitalet

Idag körde jag över bron till det stora hospitalet på andra sidan.
Det ligger likt ett gigantiskt rymdskepp som landat intill motorvägen. Enorma mängder betong som formats i en futuristisk vision om evigt liv. Alla kroppar kan repareras i denna maskin. Och insidan läker ditt sinne med färgernas medicin och rundade hörn i varje öppning.

På 17:e våningen i denna jättemyrstack hittade jag dig. Du satt där i rullstolen, lite blek och nött men med all din integritet i behåll.
Och åh, som jag älskade dig när du menande blinkade till mig bakom överläkarens rygg! Din blick sa allt - en idiot.

Kostrådgivning

Vi skrattade hysteriskt båda två, den trevliga kvinnan i hälsokostaffären och jag. Det var efter att de två killarna hon expedierade före mig gått ut.

Killarna hade frågat efter några tabletter eller pulver man kunde ta ifall man mådde illa på morgonen och hade svårt att äta. Ja, svarade hon, men varför mår ni så illa då? Jo, det är för att vi röker på så mycket.
Jaha, OK. Proteindryck kan ju vara bra men det är viktigt att ni äter riktig mat också, svarade hon. Och tillade omtänksamt att de kanske skulle försöka röka lite mindre..?

Killarna var nöjda och glada med rådgivningen och ville köpa hela hennes lager av proteindryck. De fick 10% i mängdrabatt.

Bara rumpa

Inte som en klapp eller ett nyp utan en långsam smekning av en hand över min rumpa. Det är när jag står och väntar på trottoaren som du passerar mig bakifrån och din hand glider över min rumpa.

Jag ser din rakade skalle och biffiga nacke när du fortsätter förbi utan att vända dig om. Du bryr dig inte om att se på mig eller bevärdiga mig med en blick. Istället markerar du att jag bara är en rumpa och att du äger makten att göra som du behagar.

Kattlist

Sonen är bortrest och de listiga katterna anar genast en möjlighet.
I saknaden av min älskling uppstår en glipa av tomhet att ta i besittning.

Vanligtvis får de aldrig vara i mitt sovrum och definitivt inte i min säng. Men i morse medan jag var i köket och fixade kaffe passade de båda katterna på att installera sig bland mjuka dunbolster och ullig filt.

Och såklart hade de kloka djuren tolkat situationen rätt. Ensam utan son har jag inte hjärta att köra bort dem. Nu ligger vi här alla tre och tröstar varann. Saknar barnet vi älskar mest.

Min egen mamma

I drömmen var jag i barndomens hus. Jag gick runt i alla rum och drog upp persiennerna så att ljuset kom in. Funderade över en vägg där ett fönster saknades. Endast en dörr ledde ut.

I drömmen fanns min mamma fortfarande här. Vithårig och skröplig men vid liv. När jag väcktes av sonen tog det flera minuter av intensiv förvirring innan jag landade i verkligheten.      

Mamma är inte här. Jag är min egen mamma.
En mamma som öppnar fönster och släpper in ljus.

Jag har glömt meningen med allt

Jag är sjuk. Sjukare än jag kan minnas nånsin. Det är såklart en överdrift för jag har ju haft influensa förut. Men just nu känns detta tillstånd som sjukast.

Den första veckan befann jag mig i ett annorlunda och overkligt feberlandskap. Drömmar utan tid, rum och handling. Bara ett pulserande brus av strukturer, ljus och mörker. Verkligheten försvann bort och jag slukades villigt av denna andra värld.
Obegripligt och mycket lockande.

Nu har jag återvänt. Jag ligger här mitt i den grådaskiga vardagen och hostar lungorna ut och in. Endast sonen lyser upp mina dagar. Inget smakar gott och jag har tappat kilon jag gärna haft kvar. Som ett stålbad där jag skrubbats ren på insidan.

Min hjärna är blank. Jag har glömt meningen med allt. Vad var det jag gjorde som var så viktigt? Jag minns inte.

Tack snö

Idag har sonen varit ute på gården och lekt med kompisarna hela dagen. Vanligtvis är han hellre inne och konstruerar eller kartlägger. Men snöns dragningskraft var starkare idag.

För mig innebar detta en sällsynt gåva i form av många timmars ensamhet som jag vältrat mig i helt egoistiskt. Jag har lyssnat mig igenom de tidiga Roxy Music albumen, tvättat två blusar i handfatet, bäddat med rena lakan i alla sängar, legat i soffan och läst veckotidning. Och jag känner mig löjligt euforisk och fylld av energi.

Tack snö.

En liten blockflöjt

För väldigt många år sen såg bästa väninnan och jag Träd Gräs o Stenar på Café Syd som då fanns på Väster i Malmö. Jag minns tydligt de goda ostmackorna med böngroddar som serverades på detta legendariska proggställe. Träd Gräs o Stenar var redan då på slutet av sjuttiotalet gamlingar som gjorde comeback i våra sjuttonåriga punkögon. Men vi älskade dem ändå och följde deras turné som ivriga hundvalpar.

Nu trettio år senare står vi i konsertmörkret tillsammans med ett gäng nya tjugoåringar och en och annan gubbe i kavaj och pikétröja och lyssnar på samma band. De är lika envist bra som tidigare. Under spelningens sista hälft stiger Thomas Tidholm upp på scenen. Ett textgeni med kulmage och liten blockflöjt. Det är underbart, fantastiskt och så jävla eget. Väninnan och jag förundras dock båda över att vi förstod att gilla detta när vi var sjutton år.

Speciella redan då - Thomas, bästa väninnan och jag.

Far ror. Mor är rar.

Igår var jag med sonen på hälsoundersökning hos skolsköterskan. När vi talade om sonens många talanger, duktig på matte och att teckna, frågade hon om vem han hade ärvt det av. Hon undrade vad pappa arbetade med och svaret att han är konstnär förklarade på ett enkelt sätt många av sonens begåvningar.

Sen frågade hon honom vad är mamma bra på då? Jag satt tyst bredvid, nyfiken på vad han skulle svara. Efter lite funderande svarade sonen - att dammsuga.

Åh, nej! Jag vill att du som vuxen minns mig för annat än att jag dammsugit bra. Jag är ju till exempel fenomenal på att köra bil fort, dansar som ingen annan och kan svänga ihop en fisksoppa i världsklass.

Jag börjar därför lördagen med dans i vardagsrummet medan dammråttorna sover tryggt under soffan.

Duka en bricka

Häromdagen var sonen hemma själv i tre timmar. Det är det längsta hitintills. Vanligtvis går han hem och är själv i ungefär en och en halv timme innan jag kommer. Det klarar han superbra. Gosar med katterna och gör till och med sin läxa själv.

Men nu var jag tvungen att stanna längre på jobbet och ingen barnvakt fanns att tillgå. Eftersom matlagning ännu ej är aktuellt hade jag gjort en matlåda. Köttbullar, bitar av ost och några gurkstänger som han kunde ta fram och äta innan jag kom.

När jag väl kom hem såg jag att han var trött och gränsen nära. Nu var det inte kul längre.

Jag såg också att istället för att bara plocka i sig maten från lådan jag gjort, hade han dukat fint till sig själv med tallrik och bestick på en bricka vid soffan. Jag golvades totalt av denna gulliga omsorg om sig själv. Att tänka hur han satt där och åt med katterna och tv'n som sällskap slog rakt in i mitt hjärta. Som en föraning om den man han en dag växer till att bli.

Sova på en förbjuden kudde

Som i en dröm när du berättade en historia för mig. Jag vill höra mer.
Vara där du vilar.

Sova på en förbjuden kudde.