Ett leende

Jag gick som vanligt en liten tur på lunchrasten idag. För att lufta mig brukar jag promenera över torget bort till mataffären där jag köper yoghurt och nötter. Samtidigt som jag gick in kom en halvgammal man i rutig kavaj ut ur affären. Han log uppskattande och lite flirtigt mot mig. Och till min egen förvåning kände jag hur jag blev helt upplivad av detta lilla leende. Förvånad över att så lite kunde göra så mycket. Jag har nog ett ganska stort behov av bekräftelse. Och jag är för närvarande mycket svältfödd.