Igår åkte sonen och jag till hemliga stranden. Juvelen som sonen kallar den. Helt hemlig är den såklart inte men man kan vara ganska ensam där. Klarblå himmel och strålande sol. Blåsten gjorde luften kylig men i lä bakom en sanddyn samlades värmen. Jag låg i bikini och strandklänning. Sonen grävde, planerade och anlade fördämningar. En pappa med två barn letade sig också ner på stranden. I blåsten var de klädda i mössa och vantar. Jag befann mig i värmen bakom min sanddyn medan de gick i snålblåsten bara några meter bort. Efter ett tag försvann de. Vi var helt ensamma. Havet dånade och några strandfåglar höll oss sällskap. Allt annat försvann. Jag fantiserade om att det var så. Att allt annat försvann. Endast sonen och jag fanns kvar. En dröm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar