Idag hölls eftermiddagens möte i hörnrummet med stolarna klädda med grönt plastigt konstläder. Mina Filippa K jeans fastnade svettigt i friktionen mot sitsen. Det brukar vara så, jag har varit med om det förr. Ändå var jag oförsiktig i mitt rörelsemönster och framkallade genom en hastig förflyttning ett ljud exakt som en liten prutt. Pruttljudet var tydligt och utan tvekan. Eftersom alla hörde och reagerade genom en anings vidgade pupiller sa jag snabbt förlåt. Först efter en stund insåg jag att jag genom det också bekräftat att det varit en prutt. Medan alla pratade vidare och låtsades som inget satt jag och funderade över den uppkomna situationen. Jag insåg att jag faktiskt inte brydde mig om de andra trodde att jag pruttat på riktigt. Och jag kunde ju inte heller precis avbryta mötet för att säga att det där pruttljudet ni hörde nyss var egentligen ingen riktig prutt, det var bara en varm jeansrumpa som gled mot den plastiga stolsitsen. Det skulle bara bli ännu fånigare. Istället kändes det på nåt mysko sätt som att jag plötsligt hade fått ett oväntat övertag genom att sitta och prutta helt ogenerat på ett möte med mina chefskollegor. Dominera genom prutt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar