På min födelsedag blev jag bjuden på lunch av lojalaste väninnan. Vi åt det vanliga - sallad med avocado och räkor. Jag utnyttjade tillfället till att vara självupptagen och hällde ur mig allt. Jag berättade om hur jag vaknar varje morgon ur en ångestmardröm. Och hur jag undrar om jag valt fel när jag återvände till gamla hemstaden med sonen och katterna. Men precis som Kirkegaard sa, så måste livet levas framåt även om det endast kan förstås baklänges. Och inte ens då är jag säker på att man kan förstå. Vi är här nu. Något är bra, rentav bättre. Annat saknar jag. Jag måste hitta nytt att fylla detta tomrum med. Vet ej med vad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar