Jag minns känslan av att så definitivt vara ett djur när jag födde min son. I och för sig ett människodjur men ändå. Efteråt var jag hög och extatisk och ville ha mer. En förlossning till.
Känslan av sonens vilande kropp är inpräntad i hela mitt väsen. Tyngden i relation till volymen. Densiteten är den samma idag även om han är lång och spretig. Jag skulle känna igen hans kropp bland en miljon andra. Mitt eget kött och blod. Och när han somnat intill mig - som en unge. Vi är två djur i ett rede.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar